Nu ska jag skriva min novell som
jag skrev för ett tag sedan :)
(gillar faktiskt den ;3) Den är kanske
lite lång, men läs den gärna ändå!
Kanska ska ta och skriva fler senare :D


"Lämna mig inte"
´Allt gick så fort... Jag hann inte med att förstå.
Snälla lillasyster, lämna mig inte! Hur kan du fortfarande
vara glad? För mig finns det inga tårar kvar!´

"Ella, sätt dig ner. Pappa och jag måste berätta en sak
för dig om Klara! Vi va hos doktorn och kollade upp henne och
Klara är sjuk!"
"Men det var väll bara en vanlig förkylning?" sa jag.
"Nej det var det inte, Klara har... Blodcancer, den farligaste
sorten och doktorn sa att... Nej, jag orkar inte!" sa mamma
och började gråta.
"Klara kommer bara att leva i ungefär 2-3 månader. Det är
för sent att rädda hennes, sa doktorn. Vi måste ta
hand om henne nu och får inte vara elaka nu, okej?" sa
pappa och kramade mig hårt,hårt.

Jag blev så chockad att jag bara stod och stirrade
på Klaras sovrumsdörr. När pappa släppte mig gick jag in
på mitt rum och la mig i sängen.

´Klara är bara 5 år, nej snart 6 år om 2 månader... Hur kan
det ha blivit såhär?´ tänkte jag och la mitt ansikte
i kudden och började gråta.

"Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva
uti hundrade år, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon
leva..." sjöng jag, mamma och pappa för nyvakna Klara.

"Grattis älskling på 6-årsdagen!" sa mamma snyftande.
"Varför gråter du mamma?" sa Klara och ställde sig upp
i sängen.
"Jag är bara så glad att du redan är 6 år!" sa mamma
och kramade om henne.
"Nej, jag är sjuk. Det är därför du gråter" sa Klara
och pussade mamma på kinden.

Hon satte sig i sängen och började öppna presenterna.
"Tack så mycket!"
Klara hade redan öppnat alla dom fina presenterna så
jag tog fram ett till paket jag hade gömt bakom
ryggen.

"Här Klara, den här har jag gjort själv!"
Klara rafsade upp paketet och hennes ögon blev stora
och munnen blev som en söt , glad Klara-mun.
"Nu behöver du inte vara ledsen över din förra
nallebjörn" sa jag och pussade henne.
"Tack så jättemycket Ella!" så hoppade hon upp i
min famn.

"Är du trött?" frågade mamma och klappade henne på
hennes lilla huvud.
"Ja det är jag, får jag sova en stund till?"
Vi gick ut ur rummet, jag gick sist så sa Klara:
"Ella, kan du vara här inne när jag sover? Jag ska sova
med nallebjörnen."
"Klart jag kan det." Jag satte mig på sängkanten och kliade
lite på hennes rygg.
"Jag älskar dig Ella, du är den bästa syster i världen" sa Klara och
somnade... föralltid!

Begravningen va det hemskaste av allt, jag satt och
grät hela tiden. Klara dog på sin födelsedag! Det kommer
jag aldrig glömma. Nu skulle vi upp och lägga rosor på
kistan. Jag visste att inne iden, fanns sötaste Klara som
höll i sin "teddybön" som hon sa ibland. Jag höll i en
ros och la den på kistan, så sa jag:
"Jag älskar dig Klara, du är den bästa, underbaraste lillasyster
i världen!"


Hoppas att ni orkade läsa den, för jag tycker
att den är väldigt bra! ;3 Vad tycker ni? Komentera
gärna vad ni tyckte om den!



Moizz<3